Återträff
I helgen var det återträff för KB på 9:e Norrlandsskyttekompaniet i Umeå. 13 var kallade 10 kom och det var 10 år sedan jag pratade med någon av dem och det tog ca 10 sekunder innan allt var som vanligt - det kändes overkligt och mycket trevligt.
På fredagen träffades vi på Plaza och tog några inledande öl för att lära känna varandra igen, men som sagt det behövdes egentligen inte dock fick man en välbehövlig uppdatering om vad som hänt sedan muck. Fyra har blivit pappa åtminstone en gång..., de flesta bor i storstadsområdena (Uppsala, Gbg, Sthlm, Sala och Borlänge...), tre av oss jobbar i allt väsentligt som Nationalekonomer - de andra var mer lyckligt lottade och alla såg ut som för tio år sedan - det är nog bara jag och Jon som får omvisitation på rakningen.
Lördagen tillbringades på skjutfältet, där vi hade alla våra fältövningar, jag mindes inte så många platser som jag trodde jag skulle göra. Blankåkersberget kändes dock igen och efter några påminnelser så kom jag även ihåg när fältet nedanför började brinna under en förevisning av minor. Till lunch grillade vi korv och med den energi det gav reste Henke ett tält20 (med viss hjälp av oss andra och till Nicklas stora besvikelse). Sen kastade vi snöboll... det gick inget vidare...
det var den gula skylten som skulle träffas... Linus var den förste att träffa.
Vi strosade även runt på kasernområdet och hittade denna skylt som förklarar varför vi blev som vi blev:
vi förstod inte riktigt vilka vildmän som utbildats efter 1997 när regementet las ner och vi muckade, skyddsskolans välutbildade elever har sällan levt upp till namnet vildmän.
Lördagen fortsatte på Plazas relax och avslutades på Invito med en göttig middag+sprit och vacker dans - i det senare var "lilla syster" vår stora stjärna, medan Jons Long Island Ice Tea vann sprittävlingen. Enligt uppgift lärde Nicklas ut "kroken" till Lasse framåt småtimmarna medan Boltzius, helt i linje med sina polska (?) gener, inte kände av spriten - inte ens på Frasses dagen efter.
Det hela var mycket trevligt och jag kände en viss saknade är en efter en anträdde reträten under söndagen - nostalgi eller inte det här vill i alla fall jag göra om. Om ingen av de andra vill så ska jag tvinga dem... då blir det riktigt skoj! Stort tack till vår ciseron Tomas som känner Skjutfältet som sin egen bakficka och till resten av arrangörskommittén.
På fredagen träffades vi på Plaza och tog några inledande öl för att lära känna varandra igen, men som sagt det behövdes egentligen inte dock fick man en välbehövlig uppdatering om vad som hänt sedan muck. Fyra har blivit pappa åtminstone en gång..., de flesta bor i storstadsområdena (Uppsala, Gbg, Sthlm, Sala och Borlänge...), tre av oss jobbar i allt väsentligt som Nationalekonomer - de andra var mer lyckligt lottade och alla såg ut som för tio år sedan - det är nog bara jag och Jon som får omvisitation på rakningen.
Lördagen tillbringades på skjutfältet, där vi hade alla våra fältövningar, jag mindes inte så många platser som jag trodde jag skulle göra. Blankåkersberget kändes dock igen och efter några påminnelser så kom jag även ihåg när fältet nedanför började brinna under en förevisning av minor. Till lunch grillade vi korv och med den energi det gav reste Henke ett tält20 (med viss hjälp av oss andra och till Nicklas stora besvikelse). Sen kastade vi snöboll... det gick inget vidare...
det var den gula skylten som skulle träffas... Linus var den förste att träffa.
Vi strosade även runt på kasernområdet och hittade denna skylt som förklarar varför vi blev som vi blev:
vi förstod inte riktigt vilka vildmän som utbildats efter 1997 när regementet las ner och vi muckade, skyddsskolans välutbildade elever har sällan levt upp till namnet vildmän.
Lördagen fortsatte på Plazas relax och avslutades på Invito med en göttig middag+sprit och vacker dans - i det senare var "lilla syster" vår stora stjärna, medan Jons Long Island Ice Tea vann sprittävlingen. Enligt uppgift lärde Nicklas ut "kroken" till Lasse framåt småtimmarna medan Boltzius, helt i linje med sina polska (?) gener, inte kände av spriten - inte ens på Frasses dagen efter.
Det hela var mycket trevligt och jag kände en viss saknade är en efter en anträdde reträten under söndagen - nostalgi eller inte det här vill i alla fall jag göra om. Om ingen av de andra vill så ska jag tvinga dem... då blir det riktigt skoj! Stort tack till vår ciseron Tomas som känner Skjutfältet som sin egen bakficka och till resten av arrangörskommittén.
Kommentarer:
Postat av: Thomas
En fin skildring av en vacker sammankomst. Jag ber även att få tacka för erkännandet av mina skjutfältskunskaper.
Trackback