sarke

Två incidenter som gör att man undrar om man inte ska flytta till norrland igen.

1. Kaos på Kastrup när jag skulle ta tåget hem igår. Biljett automaten var trasig och tåget skulle gå om några sekunder - jag stressar ner för trappen utan biljett och går med raska steg mot mittvagnen där en man febrilt lastar in saker i tåget - fru, litet barn, en, två tre lådor och två resväskor. Precis som jag kommer fram till honom stöter han med sin sista låda till en av resväskorna som faller ner mellan perrongen och tåget. Norrlänning som jag är försöker jag få tag i väskan redan när jag ser det hända men hinner inte dit, istället får jag sträcka ner armen mellan tåg och perrong och tar tag i väskan och efter lite trassel (hysfat nervös över att tåget ska gå...) får jag upp den på perrongen. Då står mannen och tittar på mig med en blick som säger "be om ursäkt din tölp"... Han tror att det är jag som rivit ner väskan. Jag säger åt honom att han själv rev ner den och han säger lite tyst "tack då..".

I norrland tappar man inte väskor, man skyller inte på andra och om man får hjälp bjuder man på en sup!

2. Meddelande på mobilsvaret när jag kommer tillbaka från lunchen. Jag upptäcker att jag har ett meddelande när någon som heter A.. ringer och jag svarar:
- Eric
- (tystnad) A.. + Efternamn, (tystnad) Är du polis? (aningen konfunderad)
- Nej, det är jag inte.
- OK då måste jag ha fått fel nummer.

Först efter det lyssnar jag av mitt telefonsvararmeddelande:
"Hej det var E... jag ringer angående kidnappningen med D..., jag skulle vilja att du ringer upp mig för de har kontaktat T... två gånger - jag vill jättegärna prata med dig. Du kan ringa på nummer .... Jättebra om du kunde höra av dig ganska snabbt. Dom vill träffa T... och om han inte kommer frivilligt, så vet dom var han bor och var han jobbar och så - så dom kommer och hämtar honom. T... vill inte göra någon polisanmälan. Jag vet inte vad vi ska göra, man vill ju inte göra det värre än det är. Det vore jättebra om du hörde av dig snabbt, för jag är jätteorolig - Tack"

OK, vad gör man? Jag skickade ett sms till Eivor och sa att jag inte är personen hon sökte och hon ringde upp och frågade vem jag var och om jag känner T...och D... - vilket jag inte gör. När hon förstod att jag inte visste vilka de var bad hon om ursäkt och vi la på... Mycket mysko.

I norrland kan de inte hitta mig även om de har mitt telefonnummer och om de gör det kan jag bjuda på en sup....