Regndop i Baskemölla Kapell
Det regnade friskt i Baskemölla, i lördags, när släkten samlades för att bevittna dopet av min systerdotter - Moa Hanna. Jag och Ulrika fick äran att bli faddrar även för Moa, precis som vi är för hennes storebror Gustav.
Vad gör en fadder? På svenska kyrkans hemsida finner vi följande svar:
En fadders uppgift är att be för sitt fadderbarn och hjälpa det att lära känna Jesus och tro på honom. Det innebär att faddrarna ska hålla kontakt med sitt gudbarn hela livet, komma ihåg viktiga dagar som dopdag, julafton och födelsedag, engagera sig i barnet och stötta föräldrarna i att till exempel be aftonbön med barnet.
Ofta bär någon av faddrarna barnet till dopet. De kan hjälpa till i dopgudstjänsten med textläsning eller ljuständning. Efteråt får de ett fadderbrev som påminner om deras hedersamma uppdrag.
Förr skulle faddrarna fostra barnet om föräldrarna dog. Numera finns det ingen sådan regel. Idag är fadderskapet ett personligt och moraliskt åtagande.
Vilka väljer man då till faddrar? Många föräldrar ber sina syskon eller andra släktingar, andra väljer goda vänner. Om man väljer goda vänner utvidgar man släkten och därmed nätverket runt barnet. Den som är fadder är det för livet.
Det är väl oklart hur mycket vi kan lära barnen om Jesus... och än mindre få dem att tro på honom... men vi ska nog kunna vara med som stöd under deras uppväxt och "Hamlet - moralens väktare"s hjälp kan vi nog lära dem skilja på rätt och orätt.... även om det också är tveksamt.
Jag läste evangeliet om Jesus och barnen under dopceremonin - det är en fin text. "Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn, skall aldrig komma dit in" säger Jesus till sina lärljungar. Det återstår att se om man gjort det... och om det är nödvändigt.