Dagens Nationalekonomi
Om du vill modellera beslutet att ansöka om kontantförmåner, från social försäkringssystemet, för en arbetskada , betänk följande:
Individen antas ta ett rationellt beslut, om han ska ansöka om förmåner eller inte, baserat på arbetsförmågan och den förväntade livstidsinkomsten givet tillstånd (förmånstagare, icke-ansökt, nekad och i karens). Detta val beror delvis på förväntad kontantförmån, den subjektiva sannolikheten att bli accepterad och den förväntade karenstiden.
De som fundrar på att ansöka bedömer sin arbetsförmåga och beräknar utifrån detta inkomsten över livstiden av att vara förmånstagare (givet sannolikheten att bli accepterad och förmånsnivån), av att inte ansöka, av att bli nekad förmåner (givet sannolikheten att bli accepterad) och av att vara i karens under en viss tid innan de får veta om de är förmånstagare eller blir nekade förmåner. Efter de gjort detta beslutar de om de ska ansöka eller inte. Tur att de har god information och kan använda miniräknare.
Det som är kul med nationalekonomi är att en sådan modell kan ge intuitivt trevliga resultat som att: karenstiden avskräcker de som skulle kunna jobba från att ansöka om bidrag, om bidragen ökar så ökar antalet ansökningar och att de som har låga löner innan sin skada och de som jobbar i bransch med stor arbetslöshet är mer benägna att ansöka om förmåner...
Kritiker mot modellen tänker nog "ad hoc". Hur vet man att modellen inte är uppbyggd för att ge de fina intuitivt tilltalande resultat som den faktiskt ger?
Då bör man betänka att den testats empirisk och gett dessa resultat även då - se t ex Kreider 1998 Journal of Labor Economics. Men då kan man förstås ifrågasätta data och metod... då känns det kanske bättre om man bara kontrollerar resultaten med introspektion - hur skulle jag tänka när står i valet mellan att ansöka om bidrag och söka jobb?! Troligtvis inte helt i linje med modellen...